I askan av pandemin
frodas undergrounden
Kulturlivet i staden har stått på paus, och kommer antagligen inte återhämta sig i första taget. Men det är då, när vi kanske som minst förtjänar dem, som svartklubbarna kommer att bli kulturstadens räddning. För svartklubbarna har staden alltid varit en pandemi.
Text: Dennis Morton
Det senaste året har många, inte minst jag, funderat på vilket utfall den här pandemin kommer ha på kulturlivet i Göteborg. När ställen som Pustervik inte kunnat arrangera en enda klubbkväll eller konsert på över ett år. Vi har sett olika former av bidrag och stödinsamlingar till såväl lokaler som band och arrangörer.
De första månaderna skulle varenda band och arrangör köra digitala konserter, men snabbt insåg nog både publiken (hemma i sofforna) och banden att det är då fan inte speciellt kul att sitta och kolla på något som likaväl hade kunnat vara ett Youtubeklipp från den där festivalen för ett par år sedan. Eller det gjorde jag i alla fall. Och i nu över ett år har jag gått omkring med en konsertabstinens likt en heroinist på avvänjning.
Jag tror det skulle innebära en enorm förlust för staden, som redan förlorat ett flertal scener och klubbar genom åren, om ännu fler tvingas stänga igen för gott efter pandemin. Det skulle innebära ännu större problem för de mindre band som inte på långa vägar skulle klara av att fylla stadens arenor och är helt beroende av de mindre klubbarna. Men det som håller mitt mod uppe är stadens svartklubbar.
Dessa klubbar har alltid kämpat i ekonomisk och politisk motvind, mot byråkratin som pandemi. Men på grund av den instinktiva viljan från de som arrangerar och besöker dessa typer av klubbar så står de emot allt. Razzior, icke-existerande ekonomi och lokalbrister i en stad som inte vill ha dem. Och även om en klubb försvinner så kommer det så småningom dyka upp en ny. För så har det alltid varit i Göteborg. Och under de fem åren jag bott här har jag vart på flera olika svartklubbar än jag kan räkna, och ännu fler lokaler.
Så även efter pandemin. Oavsett hur den kommersiella kulturen i staden kommer att se ut när vi är fria från viruset så kan vi vara säkra på att svartklubbarna kommer att bestå. Vare sig det gäller den där ravefesten i någon gammal lagerlokal en halvtimmas promenad från närmsta busshållplats, eller en punkspelning i ett kajskjul i utkanten av Majorna. Antagligen under nya namn och kanske med nya arrangörer, men de kommer vara där. När vi mest behöver, men när vi som minst förtjänar dem.