Glöden från brännaren stiger över skyltmakaren Ibrahim Hassans huvud. Med stadig hand och omsorgsfull koncentration böjer han det smala och bräckliga glasröret över lågan till en S-liknande figur. Ibrahim är en av få neonhantverkare kvar i Sverige. Ett yrke som möter tuff konkurrens i den nya billigare tekniken.

– Min minsta pojke var intresserad när han var yngre. Men när han observerade att det var jobbigt och tidskrävande gav han upp och sa: “Pappa, ditt jobb är gammaldags!”

Text och foto: Emil Lindberg

---

Molnen mörknar och tjocknar. Vinden böjer trädkronorna från sida till sida. Regnet börjar successivt blöta ner gatorna och skapar grumliga speglar i asfalten bakom Gamlestads torg. Naturförhållanden som går under epitetet “Göteborgsväder”.

Neon är ett grundämne som finns i låga halter i atmosfären. Det är även en ädelgas utan vare sig lukt smak eller färg. Gasen utvinns ur luften för att sedan användas i bland annat lysrör. När gasen är vakuumförsluten i ett elektriskt glasrör utsänder neonet ett orangerött ljus.

Genom en ytterdörr i genomskinlig plast skiner ett starkt och varmt lysrörsljus. Det är Euro Neon, en liten industrilokal inträngd på en parkering mellan ett arbetarfik och ett företag som köper, säljer och exporterar lastbilar och maskiner. Euro Neon är en verkstad som tillverkar skyltar av olika slag; led-ljus, ljuslådor, graverad mässing, skyltar utsmyckade med blinkande glödlampor – och inte minst, det namnet skvallrar om; neonskyltar.

Argon, men även helium, är andra ädelgaser som utsänder ett blåaktigt ljus när de kommer i kontakt med elektricitet. För att få fram andra färger tillsätter man färgpulver till ädelgasen, till exempel kvicksilver.

I verkstaden är väggarna fyllda av skyltar. Det är dock ägaren, och den enda anställda, Ibrahim Hassan och hans leende blick som man först möts av vid plastdörren innan man kommer in i värmen.

– Välkommen! Godmorgon. Varsågod, kom in och sitt.

”Vilken stil det är på en neonskylt, jämfört med en i plast!”

Freddy Johansson, neonfantast

Metoden för att ljussätta med neon och andra ädelgaser förfinades och populariserades av fransmannen Georges Claude, 1915. Källa: NE.se

Inte bara väggarna är överbelamrade, även skrivbord och arbetsbord är helt täckta av påbörjade projekt, skisser och verktyg. Ibrahim pausar i sitt arbete med en led-försedd lådskylt och tar ett sista bloss på sin cigarett innan han sätter sig ner bakom sitt skrivbord. Illa kvickt flyger han upp igen,
bjuder på kaffe och leder vägen in till
sitt större arbetsrum.

Led (eng. light emitting diod), eller lysdiod, är en uppfinning från 1920-talet som använder sig av halvledarteknik. Inne i systemet utsätts ett material för elektromagnetisk strålning och alstrar därmed ett ljus. Aluminium och kisel är några av de vanliga mineralerna som används som material. Källa: alltomled.se

För att vara en skyltverkstad specialiserad inom ljusskyltar är arbetsrummet lite väl mörkt när han öppnar dörren och stegar in. Det blir det dock fort ändring på. Med ett knapptryck, efterföljt av ett frätande surr, har Ibrahim tänt fyra stora neonskyltar som lyser upp hela rummet. I takt med att neongasen sprider sitt hypnotiska sken i rummet, sprider sig även ett stolt leende över Ibrahims ansikte. En välkomnad kontrast till regnrusket utanför.

Skyltmakaren Ibrahim, 73, böjer glasrör för att sedan vakuumförsluta och pumpa in neongas. Slangen han har i munnen är kopplad till röret, vilken han blåser luft i för att glaset inte ska krympa och gå i kras när det tas bort från lågan.

Neonljus och neonskyltar har länge varit ett inslag i Göteborgs stadsbild. Allt från Centralstationen till biografer till den hyllade skylten på blomsterbutiken i Majorna pryds av neon. Det är svårt att föreställa sig staden utan dessa lysande färger i natten. Men allt fler skyltar plockas ner eller släcks runtom i landet, vilket neonfantasten Freddy Johansson kan intyga.

– I snitt hälften av skyltarna har försvunnit.

Sedan 1996 har Freddy haft som hobbyprojekt att åka land och rike runt för att fotografera neonskyltar. Han har tagit kort på cirka 4000 skyltar, som han på senare år har laddat upp på en hemsida med hjälp av sin son. Han säger att det tidigare har funnits uppemot 330 000 skyltar.

– Nu är det ju så att led håller på att ta över. Men vilken stil det är på en neonskylt, jämfört med en i plast!

Visst är det så att ny och billigare teknik utmanar det tidskrävande och resurstunga hantverket.

– Det började bli färre neonskyltar 2008, när led började ta plats, säger Tommy Gustafsschiöld, neonglasblåsare för Nordiska Neon & Diod i Västerås.

I sällskap med Ibrahim är han en av de sista yrkesverksamma i Sverige.

– Det är nog bara han och jag i hela Sverige, kanske i hela Skandinavien. Bortsett från ett ställe i Danmark. Alla konkurrenter har lagt ned.

Trots att led är mer begränsat än neon när det kommer till färgval och flexibilitet, ställer sig Tommy positiv till den nyare tekniken.

– Led är ett funktionellt komplement, men i mina ögon är det fortfarande under utveckling. Det är också billigare i drift.

Även Ibrahim uppger att en av anledningarna till att folk
väljer bort neon för led är att det uppfattas som dyrt.

– Man kan inte strunta i neon. Det är finare än led. Man säger att led är som Volkswagen och neon är som Cadillac. Efter två år dör led. Neon håller minst åtta år, och som mest 18 år. Och det finns några saker som man kan göra med neon som man inte kan göra med vanlig led-lampa, säger Ibrahim och pekar upp mot en liten snirklig neonskylt medan han bekvämt sjunker ner i sin skrivbordsstol.

Han säger att det var mer neon i Göteborg när han kom till Sverige för omkring 30 år sedan, tänder sedan en cigarett och fäster en tom blick i luften.

”Led är som Volkswagen och neon är som Cadillac.”

Ibrahim Hassan, skyltmakare

Han är väl över pensionsålder, men fortsätter komma till jobbet varje dag.

– Jag kan inte stanna hemma och bara sitta.

Alla de gånger han flyger upp från sitt skrivbord för att visa något eller servera kaffe vittnar om hans rastlöshet. Han berättar om första gången han kom i kontakt med ädelgasen i hemlandet Libanon.

– Jag var tio år när min äldsta bror tog mig till stan, och vi passerade en restaurang med en stor skylt som lyste grönt – “Welcome”. Min bror tog mig i armen och sa: “Kolla, kolla!”. Jag bara: “wow”, Ibrahims ögon gnistrar och händerna gestikulerar yvigt när han minns tillbaka.

– Det var mycket neonskyltar i Libanon under 50- och 60-talet. På falafelkioskerna. Överallt! Det var som i Frankrike.

I sin ungdom gick han som lärling hos en privat skyltfirma i huvudstaden Beirut. Han trivdes där, fick jobb som skyltmontör och tillverkade bokstäver för dem i cirka 20 år.

– Vi var som en familj. Vi firade jul ihop och jag blev alltid bjuden på middagar hos min chef.

(Klicka på pilarna för att se nästa bild i bildspelet.)

Ibrahim pratar gärna om skyltar han har satt upp och utmaningarna som följer med yrket. Han bläddrar i sin bok där han dokumenterat sina kreationer. Passionen för hantverket är tydlig.
– Varje dag upptäcker man något nytt med neon.

Som 30-åring flydde Ibrahim krigets Libanon och anslöt till sin familj som redan hade flyttat till Sverige. Han sökte direkt upp Göteborgs Text-och skyltfabrik och började som praktikant.

– Första dagen fick jag göra en ljuslådeskylt i mässing till Vetlanda flygplats. Det var som en leksak jämfört med vad jag hade gjort i Libanon.

Han blev fort anställd inom företaget och jobbade där i cirka sju år innan han startade eget. Euro Neon var dubbelt så stort när det öppnade och hade som mest åtta anställda utöver Ibrahim.

– Jag betalade deras lön och blev pank i slutet av året! säger han med ett bullrande skratt.

Numera är han helt själv i verkstaden, men får hjälp av sina söner när han ska montera skyltar av större slag. Och den yngsta sonen som gav upp att lära sig pappans jobb när det visade sig vara för mödosamt? Han jobbar idag med IT.

Trots att Ibrahim inte har någon lärling att föra vidare sina hantverkskunskaper till så är han övertygad om att neonet har en framtid.

– Jag ser att många vill ha neon. Ungdomar är intresserade och tycker att det är fint.

Josefin kommer snart att lämna Göteborgs neonscen och flytta till en något större scen, i Stockholm. Det Berlinbaserade företaget Sygns gjorde ett liknande drag när de stängde ner sin filial i Göteborg och centraliserade allt i Tyskland och Polen. Grundaren Felix Hartz förklarar på tyskklingande engelska varför det föll sig naturligt.

”För att vara riktigt ärlig, i ljuset av det hela ser det mörkt ut.”

Tommy Gustafsschiöld, neonglasblåsare

– Vi bestämde oss för att byta från ett manuellt designsystem till ett digitalt. Därför flyttade vi produktionen till där den behövdes.

De utvecklade en ny teknik med en nätbaserad konfigurator, där kunden själv kan designa sin neonskylt.

– Vissa säger att neon är retro, ”old school”. Det är det inte. Varje generation bidrar med sin egen framställning och använder det i samtiden, säger Felix.

Tommy Gustafsschiöld från Nordiska Neon & Diod ställer sig tveksam när det kommer till neonhantverkets framtid i Sverige.

– Det ser inte bra ut. Det finns ett stort intresse hos konstnärer och konsthantverkare, men det finns ingen som är genuint intresserad av att lära sig hantverket. Det är en lång process där man är helt upplärd först efter tio år. För att vara riktigt ärlig, i ljuset av det hela ser det mörkt ut.

Josefin säger att det är avgörande för hantverkets överlevnad att det fortsätter finnas glasblåsare i Sverige, men har känslan av att det finns få kvar.

– Man hör ju rykten ibland om att det finns någon som har en neonstudio i Göteborg, men ingen vet. Det är mycket en familjegrej. Ilian utbildar sin son till exempel. Det är ju ett hantverk så det är mycket som krävs.

Innan hon hinner påbörja nästa mening kommer Maj-Britt in i rummet och hoppar upp i hennes knä. Det är hennes hund, ett bra sällskap i karantänen när neonet är i Stockholm.

– Men jag skulle gärna vilja lära mig någon gång. Det finns liksom ingen neonutbildning. Eller jo. I Brooklyn, USA. Och i Manchester, England. Jag har varit sugen på att gå någon kurs i New York. Jättesugen.

Klicka HÄR för att själv vandra under Göteborgs neonsken