Gråbergets sång

En övergiven vattenreservoar, ett sekulärt tempel eller en konsertlokal?

Följ med till Kulturtemplet och upplev en mångsidig historisk skatt

med enastående akustik.

Ljud, text och redigering: Klara Alster
Foto och film: Jesper Ahlcrona


För 15 år sedan upptäckte musikern Jorge Alcaide Gråbergets övergivna vattenreservoar när han och hans barn utforskade nya platser att leka på. Det dröjde sedan åtta år innan en dörr sattes på plats och han äntligen lyckades ta sig in i bergrummet.

Föreningen Kulturtemplet har nu varit verksamma i fem år med ljudguidningar, konserter, föreställningar, utställningar och olika samarbetsprojekt, där konstnärer från många olika fält tillåts skapa utifrån det unika rummet.

Efterklangen i vattenreservoaren är hela 20 sekunder lång. Detta gör att rummet i sig fungerar som ett enda stort instrument och skapar ett ljudfenomen som har fått flera akustiker att tappa hakan.

När jag upptäckte akustiken tänkte jag att det här är vad platsen egentligen är gjord för. Att det var en vattenreservoar under 50 år var bara ett missförstånd.

Jorge Alcaide

Klicka HÄR för att ta del av ytterligare ett inslag om Kulturtemplet.

Bilden visar Jorge Alcaide utanför entrén till Kulturtemplet. Han är mörkhårig och har både skägg och mustach. Han har på sig en grön jacka och har flera instrument på ryggen. Byggnaden i bakgrunden är i tegel och dörren i plåt. På dörren finns en skylt med texten Kulturtemplet och är den är det någon som har målat med en gul sprayfärg.
Jorge Alcaide beskriver vattenreservoaren som ett starkt rum. Han har lagt märke till en viss förändring i människors tempo när de kommer dit. När de lämnar platsen har någonting hänt, oavsett om de har gjort någonting där eller om de bara har vistats där en stund. – Det är någonting med att skala bort intryck. Det är ganska skönt att komma till ett rum som inte har någonting, som bara är mörkt och tomt och kallt, säger Jorge Alcaide.

I klippet kan du se hur en ljudguidning i Kulturtemplet kan gå till.

Lämna en kommentar