Foto: Nikos Plegas

Text och bild: Dennis Morton

---

Det kan vara svårt för den oinvigde att känna till Göteborgs punk- och undergroundscener. För det är sällan spelningarna och festerna reklamförs med posters eller på Facebook.

– Det handlar liksom om att känna någon, så är man inne, säger Desirée Sten.
Till vardags jobbar hon som sjuksköterska på Mölndals sjukhus, och om kvällarna spelar och sjunger hon i punkbanden Hotet och Desire & her Drunks.

I replokalen i Gårdaskolan är det inte brist på instrument. Förstärkare, trummor och gitarrer fyller ytor på golv och väggar och endast en liten yta i mitten av rummet är tom nog att röra sig på. Innan pandemin var det här Desirées andra hem. På väggarna sitter affischer från olika spelningar där hon spelat. Trots namnet har ingen skolverksamhet bedrivits här på många år. I stället rymmer byggnaden nu ett flertal replokaler och två mindre scener.

– Jag blir nästan känslosam av att vara här, vi har inte fått vara här och repa på över ett år snart.

För Desirée började allt redan i hemstaden Arvika. Några gånger i månaden åkte hon med sina vänner till Göteborg för att gå på stadens punkspelningar.

– Vi var liksom ett gäng innan jag fyllde 18. Man hade falsklegg eller ställde sig i mitten av gänget så enbart den första som var myndig behövde visa leg så fick alla komma in.

Nu har hon bott i Göteborg i 11 år men kärleken till punken och undergroundklubbarna har aldrig slocknat.

– På den tiden var det mycket på gamla Pustervik, när det bara var den lilla scenen där uppe, säger hon. Jag minns fortfarande det där jävla trappsteget. Det finns ju fortfarande kvar och jag minns att jag alltid snubblade på det.

”Jag tror att undergroundscenerna har mer betydelse nu än den kanske haft någonsin. Det finns liksom ett jättestort glapp mellan de mindre och de större scenerna idag.”

Punk är en genre inom rocken som uppstod på 1970-talet som en protest mot den alltmer tekniskt avancerade hårdrocken. Musiken var snabb, aggressiv och ofta väldigt enkel att spela. Fokuset låg mer på energin och attityden än på teknik och sångstruktur. Från punken kom ett flertal undergenrer. Bland annat hardcore, kängpunk och trallpunk som alla utvecklat punksoundet på egen hand. Idag är musiken så bred att man snarare ser punken som en subkultur än en musikgenre.

Ett tag var det faktiskt inte helt osannolikt att se punkband på scen varken på Pustervik eller Henriksberg. Och visst, det händer någon enstaka gång per år även nu, men i takt med att fler och fler mindre scener läggs ner så har punken mer och mer tvingats tillbaka till de mindre, icke-kommersiella scenerna.

– Jag tror att undergroundscenerna har mer betydelse nu än den kanske haft någonsin. Det finns liksom ett jättestort glapp mellan de mindre och de större scenerna idag. Så jag vettefan vart man ska börja som band om man inte har någon scen att stå på, säger Desirée en aning bekymmersamt.

Undergroundkulturen i staden menar Desirée är till för de som inte passar in i det kommersiella. Här finns det ingen given mall.

– Jag har varit på så många roliga spelningar där det varit så spridda genrer. Det är typ dom bästa spelningarna. Och det är all eloge till bokarna, det känns som att man är på tre olika spelningar på en kväll.

Många förknippar nog fortfarande punken med band som Ebba Grön, KSMB och Sex Pistols. Men idag har punken kommit så långt ifrån dessa ramar att det ibland är svårt att hitta minsta koppling till dem. Förutom möjligtvis att scenerna de spelade på även dem var svartklubbar där arrangörerna satte upp allt på egen hand.

Ända sedan jazzens tid på 50-talet har svartklubbarna florerat i Göteborg.

– Kanske har svartklubbar varit så pass viktiga för staden på grund av dess bakgrund som Sveriges andra stad. Långt bort från de stora skivbolagen och de stora världsartisterna. En arbetarstad där gör-det-själv-andan funnits ända från varven till musikscenerna, säger Jessica Rågholm, utställningsproducent på Göteborgs Stadsmuseum som låg bakom utställningen Musiklivet Göteborg 1955-2018.

Svartklubbarna har sedan 70-talet varit just punkens hemmaplan. Då startade banden Göteborg Sound och Bruset föreningen Garageligan. Föreningen, som officiellt hette Föreningen Rock i Göteborg, fokuserade på att arrangera punkspelningar i förorterna och att få nya band att stå på scen. Garageligan höll ihop in på 80-talet, och i kölvattnet av föreningen grundades ett antal svartklubbar och musikföreningar med fokus på punk- och undergroundmusik.

Under det tidiga 00-talet bildades föreningen Truckstop Alaska, som på senare år kommit att bli ikonisk i Sverige och utomlands när det handlar om svartklubbar, kulturföreningar och undergroundkultur. På Trucken, som det i folkmun kom att kallas, arrangerades allt från marknader till nyårsfirande till spelningar med band inom alla möjliga genrer som inte platsar på stadens kommersiella scener. Och ofta hände det att större amerikanska band valde att spela just här i stället för på till exempel Pustervik när dom var i stan.

Göteborgs svartklubbar har under alla år funnits i något sorts vakuum mellan lagligt och olagligt. För att få komma in på klubbarna har det nästan alltid krävts någon form av medlemskap eller krav på namnlista. Detta för att just räknas som en förening. Men det är ofta alkoholförsäljningen som ställt till det, och flera av klubbarna har haft problem med lagen och blivit utsatta för razzior av polisen. Inte minst Truckstop Alaska som under en klubbkväll 2018 blev stormade av polis som beslagtog all alkohol. Detta kan ha varit en stor anledning till att arrangörerna på nyårsafton 2019 kastade in handduken och la ner klubben.

”Om det är en sak som är säker så är det att det alltid sett likadant ut för svartklubbarna i Göteborg.”

När man på sin Facebooksida meddelade att nyårsfesten skulle bli den sista för klubben skapade det stor debatt i massmedia. Månaderna som följde haglade debattartiklarna in på tidningar som GP och Dagens ETC. Men att en klubb till slut väljer att kasta in handduken och gå vidare är inget nytt för staden.

– Om det är en sak som är säker så är det att det alltid sett likadant ut för svartklubbarna i Göteborg. Ända sedan 50-talet fram tills idag, säger Jessica Rågholm.

På grund av coronapandemin 2020 och 2021 som startade enbart några månader efter den sista festen har det varit svårt att avgöra vad Truckstop Alaskas död haft för påverkan på undergroundscenen i staden.

– Jag var med och avslutade eran i fiskhamnen och även den sista festen på nyår 2019, säger Desirée Sten vemodigt.

För henne innebär punk- och undergroundkulturen en sorts samhörighet som hon inte känner någon annanstans.

– Jag gillar att det är på prestigelöst, och alla kämpar så jävla hårt för att hålla i gång det fortfarande. Det tycker jag är så jävla fint.

Ett par svartklubbar i Göteborg genom åren:
Truckstop Alaska är en av landets mest ikoniska svartklubbar, och ordnade konserter, marknader och fester mellan 2003 och 2019. Klubben höll från 2008 till stängning till ute på Lindholmen. Vid nedläggning räknar man med att klubben hade drygt 25 000 medlemmar.
Draupner är antagligen den klubb som förutom Truckstop Alaska räknas som den mest framstående. Här fanns spel, billig öl och många ännu oetablerade band spelade på klubben. Klubben levde under 1980-talet.
Banana boat, Rockers och Valvet var även dom några av stadens populära svartklubbar för de alternativa kretsarna. Flera av dessa klubbar höll till i de gamla Erlanders tryckeribyggnader bakom nuvarande Pustervik, som revs på 90-talet.

Göteborgs punkkultur präglas av en stor DIY-, eller gör-det-själv-anda. Klubbarna som arrangeras är sällan kommersiella och stora delar av kostnaderna kommer ur arrangörernas egna fickor. Band spelar ofta gratis i utbyte mot mat och ett par öl. Om de kommer från andra städer än Göteborg finns chans till bensinpengar. Men några stora summor pengar att hämta finns varken för arrangörerna eller banden. Och så har det alltid sett ut, vare sig det var Garageligan som arrangerade på 70-talet eller en klubbspelning med nyare band idag.

Att börja spela punk som tjej var ingen självklarhet för Desirée. Men det var just genom punken som hon fick upp ögonen för att tjejer faktiskt kan ta plats på scenen.
– I det kommersiella är det ju typ en frontperson som är kvinna, men jag har aldrig sett så mycket kvinnliga musiker på scen som jag gjort i punkscenen, säger hon. Det är någonting med att verkligen se någon annan göra det. Man ser dom på scen och bara ”vilken jävla käftsmäll till framträdande”.

Hon ser sig om i repan och på alla minnen hon gått igenom med sina band och på spelningarna i de där svettiga små lokalerna runt om i staden. Under 2021 kom ett rivningsbeslut på Gårdaskolan, vilket betyder att replokaler och ytterligare två småscener skulle kunna försvinna från staden.

– Jag tror att punkscenen alltid kommer leva vidare, det visar ju historian på. Men det känns som att Göteborgs stad snuvar mig på mitt intresse. Det kommer nya förmågor, det är jag säker på. Men för oss som bor här och nu, då?